10/1 0-7

imagine how it all could be, imagine how it all could end..

Jag vet inte vad jag har gjort för fel, varför det blev som det blev. Vad hände med orden, med rörelserna. Det var ju så bra, men nu är allt bara borta. Att inte få säga hejdå var det värsta, att du inte kom. När kommer jag att få träffa dig igen, om du ens vill träffa mig. Det är svårt när du inte ens pratar med mig, inte verkar vilja förstå. Jag saknar dig och vet inte hur jag ska klara mig till nästa gång. Kommer du bli glad när du ser mig, eller kommer du att vända bort blicken?

Kanske är det lika bra att bara glömma, glömma orden och blickarna..

Att inte få säga hejdå var det värsta...