Känslan att vakna då nån ser på en, känslan att vakna på ett ställe där inget känns främmande, känslan att vakna med en person som betyder så mycket. Det är känslan av att vara hemma.
Du vaknade före mig. Låg där och såg på mig. Sa inte ett ljud. Det är sant det dom säger att en blick säger mer än tusen ord. Att ett leende kan få en människa att flyga resten av dagen. Du är, och kommer att vara, mycket speciell för mig. Du hade glitter i ansiktet och vid påpekandet skrattade du och började vifta med händerna. Du var kittlig på ryggen. Så kittlig att jag knappt fick röra dig utan att du småskrek. Turk-Babaar kunde inte bli bättre, Turk-Sabrina kunde inte bli bättre och jag visste att dagen inte kunde bli bättre. Du var underbar, helt enkelt underbar.
Du är fortfarande underbar och jag skulle inte vilja byta en enda sekund jag spenderat med dig mot något annat. Men det är dock en sak jag ber dig om. Jag vill att du säger dessa saker till mig, de saker du säger till andra. Jag är den som behöver höra det. Jag är den som behöver det för att klara genom de tunga månaderna jag har framför mig. Det är jag som behöver det.
Känslan av att vakna med en person som betyder så mycket. Det är känslan av att vara hemma.
No comments:
Post a Comment