Idag gör sig saknaden påmind igen. Jag saknar mitt hem. Där jag vet hur jag reagerar, jag vet hur mina vänner reagerar. Jag känner igen mig och behöver inte förklara eller ursäkta mitt beteende. Det är där och inte här som jag hör hemma. Detta är det värsta du kan göra med dig själv, att vara på ett ställe där man mestadels mår dåligt. Som en god vän en gång sa till mig: I Turkiet lever man, i Sverige överlever man..
Att ett ord, en bild eller en sång kan föra med sig så otroligt mycket känslor. Som Emma sa tidigare; nu skulle vi ha suttit på en klibbig bardisk på Bella Bar!
Dagens är i alla fall att jag slipper gubben nu. ÄNTLIGEN är svenskan slut och jag behöver inte ens låtsas vara trevlig mot honom. Behöver inte ens gå in på hans rum något mer. YES!
1 comment:
Bring us home! låt oss leva.
Post a Comment