Pappa fyllde år igår, mamma idag. Även Sofie och Emelie har födelsedag idag. Mycket firande.
Han fick sitt visum idag. Och jag kan allvarligt säga att det är med blandade känslor som jag ser fram emot att han ska dit. Visst är jag glad för hans skull. Jag vet hur mycket han vill dit och jag vet vad det betyder för honom. Det ska bli kul att se honom igen, att få träffa honom och få visa honom var och hur jag bor. Men samtidigt, han ska vara där i ett och ett halvt år. Det betyder att han inte är i Alanya i sommar. Jag hade faktiskt sett fram emot att få spendera sommaren med att lära känna honom mer, se vad han går för osv. Nu kommer han inte vara där. På tisdag nästa vecka åker han. Nu är han på väg till Sanurfa och ska hälsa på sin familj innan han sticker, sen får vi bara vänta och se när han kommer hit.
Ärligt så är jag lite rädd, rädd för att han ska vara som alla andra. Man kan aldrig vara säker, folk säger att man ska lita på sin magkänsla och om man inte provar kommer man att ångra sig sedan, tänka OM. Antar att jag måste stå på mig, våga känna och släppa taget lite. Man vet aldrig, Kanske..
You promised me heaven but put me through hell..
No comments:
Post a Comment