Nu har jag varit tant i en vecka. Det känns riktigt skönt faktiskt, inga krämpor än i alla fall.
Ska snart iväg på jobbet. Sista passet den här månaden. Hoppas att jag får sitta på nått som går bra, jag behöver pengarna. Börjar få lite panik, jag vet snart inte vad jag ska göra. Ska jag åka eller ska jag stanna hemma, jag menar jag vill ju fara men, ja..
Varje kväll så går 2 timmar till att prata med Yuksel, han är fin och han är min. Fast även om Finland är nära så är det ändå 40 mil mellan oss. 7 dagar senare är jag hos honom. Ser fram emot att få hälsa på och även träffa hans bror, men lite pirrig är jag. Lite nervös. Men det kan ju som inte gå dåligt. Har fått låna bil av pappa och det skulle inne förvåna mig om det blir cabben, skulle vara häftigt att komma nercababbat! Hehe, fast ganska kallt kanske. Det är ju vår men det är knappast varmt ute!
i wish i could carry each smile in my heart, for times when my life seems so low..
No comments:
Post a Comment