Nu har Yuksel åkt hem. Det var otroligt roligt att han kom och hälsade på. Egentligen gjorde vi inget speciellt, men det var just det som var så skönt. Vi hann dock prata om mycket, väldigt mycket. Det var bra. Det fanns mycket att ta reda på. Vad det egentligen var som Mehmet sa och ja, allt om vad som komma kan.
Vi hälsade på mormor och morfar (han trodde dom hette så på riktigt) och han fick äta våfflor och dricka mjölk för första gången i sitt liv. Han fick träffa mamma, pappa och brorsan också. Det verkade som att dom gillade honom, och pappa han var faktiskt riktigt trevlig och glad. Tog med oss Hoss på en promenad i skogen. Yuksel var lite rädd först men sedan blev dom vänner. LINA! Han kallade Hoss för SENER!
Det var lite halvjobbigt att säga hejdå. Det lär ju dröja till balen innan jag träffar honom igen, för nån mer spontanresa till Torneå blir det nog inte. Nu gäller det bara för honom att prata med Mehmet om att han ska komma till balen, annars åker jag upp och kidnappar honom, mamma skulle följa med så hon håller Mehmet medan jag tar med Yuksel ut till bilen!
Sista natten var också jobbig, det blev prat till långt in på morgonen. Jag börjar verkligen tycka om den där kurden som bor i Finland. HELP!
små ord i en mening, en kärleksförening.
jag har på känn och tror att vi ska ses igen.
vi går mot varandra, vi ser inga andra..
No comments:
Post a Comment