Han skrämde mig igår, rejält. Det lät som ett avsked och spelade ingen roll vad jag sa eller vad jag gjorde. Hur skulle jag kunna överleva om det händer något, och skulle brorsan skulle leva med sina skuldkänslor. Just därför var det otroligt skönt när jag fick meddelande av han imorse. Och just nu verkar han må riktigt bra. Kanske behövde han bara få prata om det med någon.
Han ska fråga Mehmet om han får komma hit om två veckor. Jag vill så gärna att han kommer och går med mig på balen, annars vet jag inte om jag vill, det känns inte som samma sak. Det är bara att hålla tummarna, jag får väl ringa och prata med honom. Mehmet borde förstå att jag inte lämnar Yuksel bara för att brorsan inte tycker om mig. Han borde förstå att det inte är han jag tycker om utan att det är Yuksel.
Pratade med Haydar i lördags och berättade om Mehmet, dom är gamla vänner, och han blev inte så förvånad över vad han har sagt. Mehmet har svårt att tycka om folk. Men hade det då inte varit bättre att säga det först då? Istället för att ge intryck av att han tyckte om mig. Då hade jag ju vetat och det hade inte kommit som ett slag i ansiktet då han sa det han sa.
Augusti närmar sig med stormsteg men frågan är om jag kommer palla vara i Alanya i 2 månader. Jag kommer sakna Yuksel så mycket och kommer att veta vad hans bror kommer säga. Skulle inte förvåna mig om han säger varje dag: "jaha, och vad gör Erika nu då? Du kan inte mena allvar att du litar på henne".
Kommer Mehmet att fatta hur mycket jag tycker om hans bror och att jag är villig att flytta norrut (som jag alltid har sagt att jag aldrig kommer att göra) och bo där med honom? Kommer han att ändra inställning och lära sig tycka att jag är ok. Vad är det han är rädd för? Jag har inte tänkt ta Yuksel från honom, det klarar han så bra själv med att vara nedlåtande mot honom.
Varm i hjärtat blev jag då Yuksel sa att han kände sig mer som en i familjen då han var och hälsade på mig än vad han gör när han är hemma i Torneå med Mehmet. Varm i hjärtat blev jag då pappa sa att han tyckte att Yuksel var en helt reko kille. Mamma tycker om alla och även om hennes åsikter betyder mycket så är det ändå pappas som gäller när det kommer till kritan.
ska du gå, säg mig vart då, ska vi ta sällskap?
No comments:
Post a Comment