Saturday, March 31, 2007

31/3 -07 del ll

Uh, är grymt nervös för att åka till Torneå. Med tanke på vad det är han säger till mig. Den där frågan kommer jag älta fram och tillbaka, vad är det han kommer fråga? Hur många frågor kan man bara svara ja eller nej på? Som han dessutom hoppas att jag blir glad över? Sen var det inte så mycket bättre då han berättade vad han bror hade sagt.

Men samtidigt kan jag inte vänta. En vecka kvar nu..

Det Lina sa igår har också fastnat och då jag fick säga vad jag tyckte om allt så har jag börjat fundera. Jag menar, jag gav Gökhan en chans att visa vad han gick för varför inte ge Yuksel samma chans? Och i så fall, varför kasta bort det? GAAAH, i go deli!

people dont wanna see us together,
but it dont matter no.
cause i got you babe..

31/3 -07

Nu har jag varit tant i en vecka. Det känns riktigt skönt faktiskt, inga krämpor än i alla fall.
Ska snart iväg på jobbet. Sista passet den här månaden. Hoppas att jag får sitta på nått som går bra, jag behöver pengarna. Börjar få lite panik, jag vet snart inte vad jag ska göra. Ska jag åka eller ska jag stanna hemma, jag menar jag vill ju fara men, ja..

Varje kväll så går 2 timmar till att prata med Yuksel, han är fin och han är min. Fast även om Finland är nära så är det ändå 40 mil mellan oss. 7 dagar senare är jag hos honom. Ser fram emot att få hälsa på och även träffa hans bror, men lite pirrig är jag. Lite nervös. Men det kan ju som inte gå dåligt. Har fått låna bil av pappa och det skulle inne förvåna mig om det blir cabben, skulle vara häftigt att komma nercababbat! Hehe, fast ganska kallt kanske. Det är ju vår men det är knappast varmt ute!

i wish i could carry each smile in my heart, for times when my life seems so low..

Thursday, March 22, 2007

22/3 -07

22 mars idag och sista dagen för mig som tonåring. Imorgon blir jag officiellt en tant och kramporna börjar göra sig påminda.
Har fått mail från finland idag. Får se om jag hör något från honom. Allt hade då i alla fall gått bra med resan och han hittade i Helsingfors.
Lite mindre panik över pengar har jag dock. Berättade för mamma om brevet jag fick i förregår och hon sa att det kommer att ordna sig. Känner mig riktigt pepp på Alanya idag. Ska bli riktigt skönt att få komma iväg. SCHÖÖÖNT!
Var en pissdålig dag på jobbet igår. Vill INTE sita på Allt i hemmet igen, det går ju bara inte att kränga denna tidning. Helt omöjligt! Sen gick det ju inte så mycket bättre men Family Living heller. Håller tummarna på IMP Nordic ikväll. Jag menar, lite medkänsla kan dom väl visa då vi är nära 20-års dagen.
HEHE, skickade ett mail också, "don't forget tomorrow". Får se om jag hör något.

cause you're all i want, you're all i need..

Monday, March 19, 2007

19/3 -07

Måndag och jag har varit hemma i över en vecka. Det har gått snabbt, väldigt snabbt. Känns som att det bara var timmar sen jag var där och solade på dagarna, promenerade till centrum på eftermiddagen och sedan på Robin Hood hela nätterna. Vi hade en otrolig bra resa! Tack Linnea för att u hängde på!
Jobbet rullar som vanligt igen, har sålt bäde det ena och det andra, och gudarna ska veta att Family Living inte är något att hänga i granen! Tacka vet jag IMP Nordic, där säljer man så et ryker! Sålde dock Privata affärer till en gubbe på 92 år, det var coolt. Till en härlig kille i Karlstad också, som hela, hela tiden sa COOLT! Jobbet har sina ljuspunkter.
Det känns inte alltför kul att det snöar ute nu, hade nästan fått vårkänslor och då kommer bakslaget. Visst det kommer varje år men just nu känns det ordentligt. Jag vill ha sol, behöver sol, MÅSTE ha sol.
Att lyssna på musik gör inte saknaden större, börjar få lite panik att få ihop pengar och just nu hoppas jag på ordentligt med pengar på fredag. (Bidrag mottages med ett leende!)
Blir nog bio ikväll med Emma, apocalypto är väl den filmen som lockar mest för tillfället. Vi får se hur bra den är.

Why dont we do it?..

everything i do and everything i think about, you are there. i mis you so much and i promise to come to you. i will not say anything just pussa you for one hour, or maybe to hours!

Friday, March 16, 2007

16/3 -07

Det finns bara en sak som jag tänker på, som jag går omrking och pratar om. Det är helt sjukt. En vecka kvar nu, sen kommer han, om än dock inte till mig men otroligt många mil närmare. Och han har ju som lovat att komma och hälsa på, han Måste komma och hälsa på!
Blev ordentligt mobbad av Tarja och tjejerna på tyskan igår, Mattias satt tyst hela lektionen, frågan är om han blir rädd av att vara nära oss? Sen Emmas dröm inatt gjorde inte att mobbingen avtog heller! Lovar, jag ska inte åka dit i finska flaggan! Men jag får ju skylla mig själv, om inte jag snackar så snackar ju ingen annan heller.
Har pratat med hela tjocka släkten. Mamma, lillebror, faster och farbror. Idag då jag skulle ringa så var det nån annan som svarade. "No speak english!" Sorry sa jag och la på. Får ringa upp senare.
Madde och Vivvi kanske kommer upp också. Jag fyller ju faktiskt tant om precis en vecka! Det enda jag ritkigt önskar mig, förutom pengar, är att min telefon ska sluta krångla. Nu kan jag inte ringa nånstans. Vet varför men Vill inte veta, så jag blundar för fakta.

i wanna fuck you..

Tuesday, March 13, 2007

13/3 -07

Pappa fyllde år igår, mamma idag. Även Sofie och Emelie har födelsedag idag. Mycket firande.

Han fick sitt visum idag. Och jag kan allvarligt säga att det är med blandade känslor som jag ser fram emot att han ska dit. Visst är jag glad för hans skull. Jag vet hur mycket han vill dit och jag vet vad det betyder för honom. Det ska bli kul att se honom igen, att få träffa honom och få visa honom var och hur jag bor. Men samtidigt, han ska vara där i ett och ett halvt år. Det betyder att han inte är i Alanya i sommar. Jag hade faktiskt sett fram emot att få spendera sommaren med att lära känna honom mer, se vad han går för osv. Nu kommer han inte vara där. På tisdag nästa vecka åker han. Nu är han på väg till Sanurfa och ska hälsa på sin familj innan han sticker, sen får vi bara vänta och se när han kommer hit.
Ärligt så är jag lite rädd, rädd för att han ska vara som alla andra. Man kan aldrig vara säker, folk säger att man ska lita på sin magkänsla och om man inte provar kommer man att ångra sig sedan, tänka OM. Antar att jag måste stå på mig, våga känna och släppa taget lite. Man vet aldrig, Kanske..

You promised me heaven but put me through hell..

ALANYA 3/3-10/3

Bussresan och väntan på Arlanda var inget att hänga i julgranen, men oj vad det var värt det. 24 timmar på resande fot för att äntligen få se paradiset igen. Väl framme på hotellet, kl. 23 lördag kväll, ringdes ett samtal till en ovetande Yuksel. Bad honom gå till Robin Hood då han slutat jobbet. Numan hade nämligen en överraskning att berätta för honom. Vi skyndade oss ner till hamnen för att komma före honom och överraska honom. En kvart, kanske tjugo minuter senare kom Yuksel. Aldrig förr har någon blivit så glad för att se mig och aldrig förr har jag hört en kille skrika som en tjej. Här snackar vi någon som blev förvånad. Träffade Kenan och resten av bröderna Sartik den kvällen. Plus ett gäng på James Dean, Güzel göt, Ahmo och Tolga. Tolga blev så glad av att se mig vilket var riktigt kul för det trodde jag inte. Redan första kvällen kände jag på mig att det skulle bli en bra vecka, en vecka där en vän skulle bli mycket mer än bara en vän.

Söndagen spenderades på stranden tillsammans med Yuksel, Numan och Kenan. Fick ett fint armband av Yuksel. VI fick oss även ett gott skratt av honom då vi upptäckte att han hade två par byxor på sig! Efter ett antal timmar på stranden och då första solbrännan la sig bestämde vi oss för en promenad. Numan var inne på att gå upp till borgen men efter högljudda protester från mitt håll gick vi inte hela vägen upp. Tack för det, för det är otroligt brant! Linnea hann dock med att skälla på en hund, som senare skällde ut henne efter noter. Träffade Ayhan och Suluman på shoppen. Ayhan tyckte nog att det var lite jobbigt, sa bara hej och hur är det sen ursäktade han sig med att han hade kunder. Suluman å andra sidan pratade glatt på. Kvällen spenderades som vanligt på Robin Hood med Redbull Vodka och Sex on the beach.

Träffade Saban också. Skönt att få prata ut med honom. Han bad om ursäkt för allt och vi är nu kompisar. Frågan är ju bara, hur mycket och vilka slags komplimanger kompisar få ge varandra? Men skit samma, nu är allt som jag vill att det ska vara mellan oss. Hasan bjöd på tequila, Linnea tyckte smakade som vatten, men det VAR tequila! Recep spillde ut sex on the beach på oss och Linneas turkosa linne fick röda fläckar. Snyggt? Nei!

Ayhan och Suluman kom ut en kväll på Robin Hood, dagen hade varit precis som förut. Han och jag hade pratat, skrattat, skojat och pratat gamla minnen. Men senare den kvällen kom Yuksel, och ja vi är mer än vänner han och jag, vilket gjorde Ayhan ganska tystlåten. Jag erkänner, det kändes riktigt skönt att se att han blev svartsjuk. Träffade även Ilker sista kvällen. Det var ett tag sen och vi pratade en stund innan vi skulle dra oss hemåt.

Gav bort min ring till Yuksel, dock bara till låns tills nästa gång vi ses, men jag saknar den redan. Får nöja mig med substitutet, en ring från honom. Låter kanske allvarligt att byta ringar, mn jag lovar att så är inte fallet. Något sånt är inte på gång! Hade tänkt ta igen ringen sista dagen när vi gick till hans jobb för att säga hejdå, men hade inte hjärtat att göra det då han såg så ledsen ut.

”Ska vi groupa? Groupa, groupa!”
”Schöönt!”
”Nei”
”Komma här, pussa här”
”Erika, I love you. Erika, you and me sex?”
“Rollo?”
“Linnea, LILJAR”
“Group sex?”
“Down on you”
“I have Swedish boyfriend. No problem”
“I wanna fuck you”
“Javla sisko”
“Inte groupa, inte knulla, bara slicka”
”Erika, jag älskar dig, for ever”

Så här i efter hand flyter alla dagar ihop med varandra. Så mycket hände på så kort tid att det är svårt att hålla isär. Hundar som ylar ikapp med böneutropen, lekparks kul mitt i natten med Tolga och Yuksel, soluppgång på stranden, moppetur till borgen på kvällen, försöken att dansa Halay och de osaliga kåta katterna och fåglarna bildar ett potpurri av skratt och fina minnen. Spruckna läppar, blåmärken på konstiga ställen och skrapsår låter kanske hemskt, men för att citera Ayhan var det bara schöönt. Små grodorna, promenera mitt i vägen och vara från Konya, ha säkert fem hundar som sällskap hem varje morgon, höra komma här pussa här är självklara inslag på vägen hem tidigt på morgonen.

Wednesday, March 7, 2007

7/3 -07

Alanya i mitt hjarta! Vi har kanonvader och hade fram till idag lyckats med att inte branna mig. min axel lyser pa kilometers avstand. Fan :)
Resan var lagom jobbig med buss flyg och buss igen. men nar man val kommer fram ar det vart det. halvstressigt att hinna till hamnen innan yuksel skulle ut. Han ringde namligen och sa att han inte visste om han skulle idas ga pa disko (han visste inte om att jag var i alanya) men jag sa at honom att ga och prata med numan, att numan hade en överraskning till honom. Typ en halvtimma efter att vi kommit pa robin kom han ocksa. jag har aldrig sett nagon bli sa glad och jag har aldrig hört en kille skrika som en tjej! han blev verkligen glad! Numan blev glad ocksa, och kenan :) det som förvanade mig mest var anda tolgas reaktion. Han höll pa att tappa hakan, stirrade pa mig i sakert 10 minuter innan han kunde saga natt. Suluman och ayhan traffade jag pa söndag. lite spant mellan mig och ayhan men det gick battre efter ett tag. jag vet att sa lange jag beter mig normalt kommer han sa smaningom att göra det ocksa.
Har traffat alla jag kanner och massa fler.
Skriver mera sedan, nu ska vi snart promenera hem, duscha och ta pa oss vara robin hood tröjor och sedan festa.
BYELAN